Jul. 31, 2014
perfekt day
att skriva
Mitt bästa köp
Jul. 10, 2014
nya kläder till viola
Molo fleece.
top från molo.tröja från me toobyxor tumble in drykjol från esprittrosa från me tooSant så sant i många fall
Jag fick ett brev från en journalist som berättade att hon tidigare jobbat som sexrådgivare och haft en egen spalt i tidning under många år. Hon berättade att hennes man blev så jävla störd på henne för att hon orkade kräka ur sig tips på tips medan de själva i sitt eget förhållande aldrig längre låg med varandra. "Du borde kalla dig asexolog i stället", sa han.
Jag tyckte brevet var så befriande. Så ärligt. Så vackert verkligt. Det är en jävla massa snack, spalter och reportage om sex men sällan något som säger ett skit av värde. För ingen vågar säga som det är. Aldrig någonsin närma sig det som är på riktigt.
Om det är som killarna säger att sperman till sist går upp i skallen om de inte får komma. Vart tar kvinnornas alla okomna komningar vägen? Är det därför vi gråter oftare? I smyg när barnen somnat. I duschen. På jobbet.
För att det är våra kärleksakter som letat sig vidare, som har trängt sig upp genom tårkanalerna och ut som fallande tårar. Är det därför vi är som mannen ofta säger: så överkänsliga. Är det därför vi ofta som mannen säger: överreagerar och överdriver. Är det därför jag till slut får helt fucking nog och skriker: jag är hellre överkänslig än underkänslig. Och jag behöver också få vara kåt och ha sex, fast på mina egna villkor. Kan du bara vänta lite.
För är det inte heterosexuella pars största problem? Han vill. Hon vill inte och den skavande friktionen som uppstår mellan de olika viljorna. Besvikelserna. Pressen. Suckarna. Flykten. Mannen som oftast har en liksom kronisk kåthet som står över allt. Bråk. Stress. Dålig ekonomi. Ostädat hemma. Nog fan är han beredd ändå. Alltid beredd.
Och så kvinnan med sin mycket känsligare läggning, en kåthet som kommer och går. En kåthet hon måste leta efter. Följa i fred. Som fladdrar som en liten låga och lätt slocknar i bekymren hon så gärna gör till sina. Så börjar han sucka. Titta som en ledsen hund, nähä ingen promenad i dag heller. Och i varje förväntan dör hon en smula. I varje suck går hon vilse.
Varför är det hon som hela tiden måste bli kåtare? Och kan det inte vara så att förspelet ibland måste få ta sina veckor och inte bara ynka tjugo minuter utan att det måste vara något fel. Utan att han ska börja sucka. Hon ska ju hinna bli blöt. Mottaglig. Hon ska ju vilja. Och sanningen är väl ändå att hon faktiskt visst vill men att allt tar mycket längre tid och att hon därför sällan hinner ta något initiativ. Vilket i sig också är så dödande att aldrig få vara den som vill mest och först.
Och nej, min kåthet slår inte till på två sekunder. Jag har svårt för snabbmakaronsexet. Jag kan inte gå ner i tvättstugan medan barnen tittar på "Bolibompa". Jag kan inte ta en snabbis i duschen. Inte om jag ska vara kåt. Men det kanske inte är så jävla viktigt. Man kan ju alltid husfridsknulla lite. Lägga upp sig. Eller?
Jag minns killar från tonåren som spottade sig i handen för att de inte orkade vänta på att jag skulle bli blöt. Jag såg liksom bara tågen gå utan att någonsin hinna med. Whom, det fladdrade till i håret och sedan var allt över. Man var ensam i en säng med något kletigt på magen och inte ens i närheten av kåt. Jag vet många vuxna kvinnor som fortfarande har det så.
Nu är jag är 32. Jag vet vem jag är. Vad jag behöver. Jag har förklarat för mig själv, för mannen jag lever med: jag tar tid, jag är skör. Jag är så. Min sexlust är jävligt sårbar. Take it or leave it. Jag är ingen sprutgrädde, du får fan lugna dig. Vänta in.
Och när jag hittar, himmel älskling. Himmel. Då blir jag dyngkåt. Kravlösheten frigör mig. Ett städat hus, en middag, en man som säger nu masserar jag dig och sedan kan du bara somna. Inte: titta vad fint jag har städat, och vilken god mat jag lagat, blommorna, ljusen. Kom nu älskling så skyndar vi oss och äter så vi kan knulla sen.
En man pekar utåt, en kvinna inåt. Älskade du, ge henne en chans.
Jag tyckte brevet var så befriande. Så ärligt. Så vackert verkligt. Det är en jävla massa snack, spalter och reportage om sex men sällan något som säger ett skit av värde. För ingen vågar säga som det är. Aldrig någonsin närma sig det som är på riktigt.
Om det är som killarna säger att sperman till sist går upp i skallen om de inte får komma. Vart tar kvinnornas alla okomna komningar vägen? Är det därför vi gråter oftare? I smyg när barnen somnat. I duschen. På jobbet.
För att det är våra kärleksakter som letat sig vidare, som har trängt sig upp genom tårkanalerna och ut som fallande tårar. Är det därför vi är som mannen ofta säger: så överkänsliga. Är det därför vi ofta som mannen säger: överreagerar och överdriver. Är det därför jag till slut får helt fucking nog och skriker: jag är hellre överkänslig än underkänslig. Och jag behöver också få vara kåt och ha sex, fast på mina egna villkor. Kan du bara vänta lite.
För är det inte heterosexuella pars största problem? Han vill. Hon vill inte och den skavande friktionen som uppstår mellan de olika viljorna. Besvikelserna. Pressen. Suckarna. Flykten. Mannen som oftast har en liksom kronisk kåthet som står över allt. Bråk. Stress. Dålig ekonomi. Ostädat hemma. Nog fan är han beredd ändå. Alltid beredd.
Och så kvinnan med sin mycket känsligare läggning, en kåthet som kommer och går. En kåthet hon måste leta efter. Följa i fred. Som fladdrar som en liten låga och lätt slocknar i bekymren hon så gärna gör till sina. Så börjar han sucka. Titta som en ledsen hund, nähä ingen promenad i dag heller. Och i varje förväntan dör hon en smula. I varje suck går hon vilse.
Varför är det hon som hela tiden måste bli kåtare? Och kan det inte vara så att förspelet ibland måste få ta sina veckor och inte bara ynka tjugo minuter utan att det måste vara något fel. Utan att han ska börja sucka. Hon ska ju hinna bli blöt. Mottaglig. Hon ska ju vilja. Och sanningen är väl ändå att hon faktiskt visst vill men att allt tar mycket längre tid och att hon därför sällan hinner ta något initiativ. Vilket i sig också är så dödande att aldrig få vara den som vill mest och först.
Och nej, min kåthet slår inte till på två sekunder. Jag har svårt för snabbmakaronsexet. Jag kan inte gå ner i tvättstugan medan barnen tittar på "Bolibompa". Jag kan inte ta en snabbis i duschen. Inte om jag ska vara kåt. Men det kanske inte är så jävla viktigt. Man kan ju alltid husfridsknulla lite. Lägga upp sig. Eller?
Jag minns killar från tonåren som spottade sig i handen för att de inte orkade vänta på att jag skulle bli blöt. Jag såg liksom bara tågen gå utan att någonsin hinna med. Whom, det fladdrade till i håret och sedan var allt över. Man var ensam i en säng med något kletigt på magen och inte ens i närheten av kåt. Jag vet många vuxna kvinnor som fortfarande har det så.
Nu är jag är 32. Jag vet vem jag är. Vad jag behöver. Jag har förklarat för mig själv, för mannen jag lever med: jag tar tid, jag är skör. Jag är så. Min sexlust är jävligt sårbar. Take it or leave it. Jag är ingen sprutgrädde, du får fan lugna dig. Vänta in.
Och när jag hittar, himmel älskling. Himmel. Då blir jag dyngkåt. Kravlösheten frigör mig. Ett städat hus, en middag, en man som säger nu masserar jag dig och sedan kan du bara somna. Inte: titta vad fint jag har städat, och vilken god mat jag lagat, blommorna, ljusen. Kom nu älskling så skyndar vi oss och äter så vi kan knulla sen.
En man pekar utåt, en kvinna inåt. Älskade du, ge henne en chans.
4 juli
åh vad skönt, sitta framför en dator och fingrarna bara kan flyga fram hur lätt de vill, enklare en från andrionden, där är allt så pilligt. bara för de vet jag inte vad jag ska skriva. Hade tänkt att framkalla kort från telefonerna nu när jag sitter här men har ingen bra sladd för att föra över bilderna, suck. har flera månader nästan ett år att framkalla för att sätta in i fotoalbumet hemma, samt några förstoringar till tavlor att pryda hemmet med.
kom just hem från jobbet, varit en rolig kväll, bra att göra och med den bästa arbetskamraten A. Vi är yngst i företaget, 20 och jag 25 men vi är snabba, flitiga och mycket städade och nogranna, vilket uppskattas av cheferna, ligger inte alls på latsidan .
De är varmt ute, lust att ta en promenad och kanske snacka skit med någon, men nåt säger mig att vi kommer få gå upp vid 8 imon med viola och de är skönt att vara utvilad också, trots att 08 inte är super tididigt för småbarn så är de den tiden hon brukar vakna, då ska hon å jag nog krypa ner i badkaret. vi är på hyppeln, päronen är ute med båten och hemma i lägenheten var de massa folk å barn på undervångingen som hördes så vi orkade inte med deras stök, plus att viola har mer plats att röra sig här.
kan tycka att de är jobbigt att höra en massa folk som stojjar å har ledigt på kvällarna när man själv ska upp å jobba på morgonen. går in på de tionde året på raken utan semester. men nästa år, då ska jag ha semester :)
Viola kommer gå på förskolan hela sommaren, på gott och ont, Mats har en eller två veckors semester om han vill, resten hade han tänkt att spara eftersom jag inte är ledig. Viola har börjat bli ledsen när jag lämnar henne, vilket är skit jobbit, men jag tror de går över rätt fort, nu är de bara hon och en flicka till på avdelning, men from nästa vecka är de sommardagis, då samlas hela kommunens barn på en avd. blir nog bättre med fler barn, sen blir alla måltider inne på skolan med violas mormor nu nästa veckan innan mormorn går på semester.
Mitt lilla hjärta är nu nästan alltid utan blöja, vilket bara har skett naturligt, igår var vi på IKEA och Lekland och hon kom till mig när hon villa "gå å kissa pottan" som hon säger, även på dagis går hon oftast utan blöja. Men man måste vara snabb, då hon brukar hålla sig samt att hon kissar lite i trosan innan hon själv kommer på att hon inte har blöjan på sig. blev mäktig imponerad när hon kissade på toaletten på både ikea och leklandet. Men nr2, är lite svårare och bara lyckats en gång på pottan, men vi tränar, å de vill hon med, hon har de "stora tjejerna" på dagis. Stora tjejen. Denna sommaren fixar vi nog detta.
Har lite hemlisar på G, men vågar inte skriva vad de är ännu, för tidigt, fåtal som vet om. Hoppas nu allt går vägen, håll era tummar, vill verkligen detta här, längtat så mycket, trodde de var kört och var på vägg att gå in i väggen pga detta, men nu äntligen !
Nu har jag skrivit en del och vet inte mer vilka snaskiga detaljer jag kan dela med mig av.
