: /

Trött
lite ledsen
rädd
förvirrad

men ändå så glad på något vis.
Känslorna  svallar över och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta riktigt?

Tur att man har så bra arbetskamrater som förstår mig.
Känner så fruktansvärt mycket press på mig just nu.
Detta måste bli bra annars vet jag inte vad jag gör ?
Måste dra ett så tungt lass själv bara, de känns väldigt jobbigt.

Målet som jag har kan jag nästan röra vid men de finns någon som håller fast min hand


Natti natt

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0