,

Nu har dagarna och nätterna ramlat iväg och om några timmar får jag se min snutteplutte igen. Han har varit i Tyskland på Oktober fest med jobbet i  tre lååånga dagar. Hade Johanna här hemma som tur var så jag hade några och pyssla om. Hundarna och katten var också hemma. Eller a katten var hemma i 1,5 dyng. Han är nämligen död nu. Tyvär, de var inte planerat men man kan inte styra över allt. Instinker exempelvis, för du är nog instinkten som gjorde de. Våran hund bet ihjäl katten, den lilla katten, den lilla försvars lösa katten. Stackars liten. Dumma Lexis instinkt.

De var verkligen inte meningen. Katten var ju ute som den ska vara. Had varit borta två timmar, kommer hem, letar efter katten, hittar inte katten.  Tänker att "den har nog gömt sig på något bra ställe". SLäpper ut hundarna (som jag brukar göra), fortsätter leta efter katten, hittar den inte. Lexi är under huset och grejer med något. Fortsätter leta efter katten. Lexi står på gårdsplanen med något grått bylte framför sig. Går fram, Lexi är stolt över de hon dödat, nämligen den lilla katten. Lille Öskan som bara blev tre veckor härpå gården och bara 12veckor gammal. Lilla glada, lekfulla Öskan är nu bort. Vi begravde honom under de stora fina trädet, grävde en grop. Ja så kan de gå. Inga fler katter i detta hem så länge Lexi lever. Hon fick på pälsen hon med, men samtidigt förstår jag hur hon tänkte, hon är ju framavlad råttjägare.

Ska strax dra till jobbet två timmar (kvällsöppet för barnen 6-15år)


Lille Öskan som inte lever längre

Mördaren Lexi