Historien om värphönan och slaktkycklingen

Kyckling är något som jag tycker är det värsta man kan äta. Det råaste och brutalaste sättet att föda upp ett djur på. Fåglar i sig som har fyra ggr högre plus en vad vi har, fåglar som är vana att ha stora ytor att röra sig på, fyllt med gömställen.

Vi börjar med värphönan.

Värp hönan bor i en bur med massa andra hönor, en höna har 30 kvadrat centimeter att röra sig på. dom har ett värp rede, sitt pinne och ett sandbad i buren. Klimatet är bullrigt, dammigt, varmt och kvavt.   
Det tar 25h att bilda ett ägg för hönan som hon sedan släpper i värpredet.
Hönor ruggar en gång om året då de inte lägger ägg. 
Hönorna har det trångt och kan inte göra sina naturliga beteenden utan har oftast beteende störningar  så som picka på sina kamrater.
I många fall pickar dom ijhäll varandra och smakar en tugga. 
Fåglar får lätt sjukdomar och infektioner vilket gör också att ett stort antal självdör i sina burar.

Kycklingen

Kycklingen kläcks och väger ca 20-25gram
redan första eller andra dagen i sitt liv så skickas en grupp på 1000kycklingar i lastbil till sitt nya hem där som ska gödas till slaktvikten.

Från att nu väga 25gram ska dom nu gå upp till 1,2 kilo (vilket är slaktvikten) på bara 30 dagar.
Oftast så handlar det om  gårdar som tar 10.000-30.000 kyclingar samtidigt. Man räknar med att ca: 10% av kycklingarna inte överlever de 30 dagarna det ska stanna på sitt nya hem.

Kycklingarna göds med spannmål, majs och soya (soya som odlas i bl.a afrika där regnskog skjövlas för att våra kycklingar ska få mat) 

De som sköter kycklingarna brukar ta en vända varje dag inne i gården och plocka bort alla döda kycklingar, det händer lätt att man trampar ijhäl några stycken med när man är där inne. 

Klimatet är smutsigt, dammigt, höga ljud, varmt, kvavt.

Kycklingen får aldrig i sitt liv  se sol ljuset. 


Tänk på det när du njuter av din goda och ytterst billiga Euro Shopper kyckling.

Blä, det äcklar mig att stoppa i sig kyckling.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0