,

Magen växer så det knakar påstår vissa. Typ sambon som ser mig varje dag säger att jag blivit "tjock", vet inte om det är bra eller dåligt, ska man bli glad eller ledsen. Innan jag hunnit bestämma om jag tycker det är bra eller dåligt har hormonerna redan gett mig ett svar, antingen skrattar jag eller så brister jag i gråt. Det är inte på något sätt jobbigt, jag kan ju trots allt inte rå för det.  Men jag känner mig tjockare en vad spegeln visar. För när jag tittar uppifrån och ner så ser jag bara en liten tjockis mage sticka ut, såhär tjock har ju jag aldrig varit även om det bara är lite tjock för andra så är det mycket för mig.  Får böja mig lite fram för att se under min egen mage vilket jagaldrig gjort innan. Det är inget dåligt, bara så ovant och jag gillar det inte riktigt just nu, men det är ju bara att vänja sig.

Var på jobbet idag där nyheten spridit sig som en löpeld, och bra är ju det när jag tycker det är svårt att berätta, nu har jag bara cheferna kvar att berätta för, usch. Känns så jobbigt, som man bara är till besvär

Har lekt lekar med det yngsta barnen och sedan tackat av en praktikant som slutar idag, kommer bli tomt utan honom.

Ska ut och pressa i solen en liten stund och lyssna på min CD-bok jag fått av mamma, blir nog en lång promend senare kanske med hund eller kankse utan, kanske med Nina eller så går jag själv.