,

Välkommen till Helvetet är den första boken jag läser som endast handlar om drömmer som krossas pga. tungt missbrukboken handlar om alla de svek som anhörig men är tvungen att ta. Boken är stark och gripande och personligt skriven, boken är faktiskt skriven under en av de ggr som Alexander satt på avvänjning.

Alexander kunde bli hur duktig som helst på sin pingis han var uttagen i landslaget och var den bästa junioren i landet i pingis. Efter att fått hela framtiden i sin hand och alla vet vad man kommer bli, pingisproffs så tröttna han på den världen. Elller tröttnade kan vara fel ord, han ville väl prova på något annat och leva lite som andra toåringar gjorde. Först väldigt oskyldigt med bara någon fylla här och där tills allt eskalerade.

Alkohol, cannabis, tabletter, fludder, LSD, kokain, extacy och till sist heroinberoende. Inget av de han sa eller påstod kunde någon i hans närhet ta förgivet längre. Han ljög för alla, var kriminell och var inte någon person man ville ha att göra med.

Efter ett blivit fäld på flera åtalspunkter redan som 23åring och åkte in på sin första  rehab och kom ut som en ny männsika. Han läste upp sina betyg på komvux som som 26åring och var mycket duktig i skolan och lärde sig fort. Han ringde hem till sin mamma och förklarade "nu mamma, nu kan jag bli läkare som jag alltid velat bli".  Han familj som aldrig dömt honom utan alltid gett honom en chans och en alltid en gnutta trygghet vart han än var i livet.

Han var ren i två år. Eftersom studiena gått så bra skulle han fira den sommaren, redan på första fyllan kunde han inte hålla sig borta från starkare droger och hittades med LSD på sig.  Han föll tillbaka till sina gamla drogvanor och blev snabbt beroende av heroin igen.

Andra ggn han kom in på rehab så skrev han en bok som han gick till förlaget en vecka efter han kommit ut till rehab och boken blev tryckt och släpptes sex månader efteråt.  Alexander var lycklig.  Han hade gjort något bra, denna gången på riktigt.  Han ringde till sina föräldrar och frågade om han kunde få följa med ut till sommarstugan. De gav honom villkor att vara nykter och att inte komme hem senare en klockan 15 dagen där på så det kunde börja resan morgonen därpå.

Alexander dök aldrig upp och gick inte att få tag på under två veckorstid.

Alexander var upp i STHLM och bodde runt hos olika pundarvänner. Han sprang på ett av sina ex vid tunnelbanan, hon kände inte igen honom men han mindes henne. Hon var fortfarande vacker, Alex såg mest ut som gamal gubba jämfört med henne. Hon undrade hur det var med honom, han svarade att han mådde bra och att hans bok skulle släppas dagaen därpå och han var ute och firade lite. Han berättade även att det kändes bra att han nu släppte boken eftersom han nu inte använde droger längre.

En månad efter samtalet mellan mamman och Alex ang. sommarstugan som han inte dök upp till så ringde det ett samtal hem till henne.

det var en man som grät i andra sidan av luren,  då förstod Alexanders mamma med en gång att Alex var död.