,

Ibland kan jag sakna att vara gravid, det är först nu jag förstod hur speciellt och vackert det är att vara gravid. Känslan av att ha något som växer och gror där inne som snart kommer ut som ett nytt liv, en färdig liten bebis. När man känner hur bebisen rör sig där inne är en obeskrivlig känsla, när den hickar eller när den gör kullebyttor.

Jag mätte magen vecka för vecka vilket också var roligt, ibland eller framförallt i början hände de ju verkligen inget tyckte jag, men när vi mätte så var det faktiskt någon centimeter då och då. Samma när jag vägde mig så forstod man verkligen att något stort var på gång där inne.  Vi får inte glömma första gången vi lyssnade på hjärtljuden och såg bebisen på ultraljudet, då blev det verkligt vad som var  på gång. Nio månaders förberedelser men ändå kan man inte föreställa sig hur mycket livet förändras.

---

Jag kanske bara får vara gravid en gång till vilket känns lite sorgligt just nu, de som var så mysigt trots allt som också var jobbigt med foglossning, halsbränna, otymplighet, tyngden, trycket och så vidare.

Lugnet före stormen innan Viola föddes. Aldrig mer en sovmorgon, trodde vi. Aldrig mer ett glas vin, trodde vi. Aldrig mer vara fria, trodde vi. Visst är det så men det gör ingenting längre, Viola kan jag ha på ryggen i en ryggsäck tills hon blir 30 om hon så vill för hennes sällskap är de bästa sällskapet jag har haft.

viola några minuter efter att hon kom ut

---

Jag kan ju inte påstå att det var några övermäktika knäslor som kom över mig när hon föddes och låg där nedanför mig, nej jag fattade inte vad som hände, allt gick ju så fort där i slutet. Inne i förlossningsalen 01:10 då förberedde barnmorskan och undersköterskan att Viola skulle komma så jag fick inte krysta än, trots att jag  hade krystvärkar, sedan fick jag börja krysta vid 01:30 och 01:46 var hon ju ute. De tog väl faktiskt upp emot två dygn innan jag förstod att Viola var våran bebis, trots detta hade vi ju som sagt förberett oss i nio månader.