,

Den 14 oktober en kall och stjärnklar natt föddes ett litet underverk, Viola!

Det hela startade faktiskt den 11 oktober en tisdag då min vattenavgång kom mitt i natten (23:35), hade först lite svårt att förstå vad som hände. Allt var svårt att bedöma eftersom allt händer för första gången. Jag avvaktade några timmar och märkte att det inte slutade sippra och jag väckte sambon som gav mig de goda rådet att ringa till förlossningen och rådfråga. Jag ringde dit vid tre tiden på natten den 11 oktober och fick en tid för konrtoll dagen därpå.

---

Kontroll på morgonen efter alltså onsdag den 12 oktober efter en något orolig sömn, de klämde på magen, tog blodtryck, puls, kopplade på CTG för att regristrera bebisens hjärtljud och se hur täta och starka mina dåvarande värkar var. Jah hade värkar men inget som jag själv riktigt märkte, hon klämde lite till på och vi fick instuktioner vad vi skulle undvika såsom att bada bassäng (?), badkar och att inte ha sex.  Jag fick tips på att gå ut och gå och röra på mig och samtidigt äta bra för att påskynda förloppet. Vi skulle komma tillbaka nästa morgon om jag inte kommit igång av mig självt. Jag skulle också höra av mig om vattnet ändrade färg till brunt eller grönt för då har bebisen bajsat i vattnet och det är större infektionsrisk.

13 oktober en fredag, natten var lugn och jag har sovit mycket bra, natten innan sov jag inget för jag var så nervös. Började dagen med att åka in till förlossnigen och se så att allt var bra med oss. Det kollades blodtryck, puls på mig. Sedan kopplades CTG igen och barnets hjärtljud kollades och mina värkar som var ännu mer blygsamma idag jämfört med igår. Bara att åka hem igen, och inget bad och inget sex då som sagt, känner mig ändå inte speciellt sugen på något utav de. När vi kommer hem så får vi alla möbler från IKEA så vi har att göra idag med montering men det fixar grabbarna. själv så försöker jag hålla igång, barnmorskan som undersökte mig gav mig i dag råden att röra på mig och dricka varmchoklad (det har jag aldrig hört eller läst förut) självklart fick jag halsbränna av den varmachokladen så jag fick ta allternativ nummer två, att röra på mig vilket jag gjorde föregående dag utan resultat men skamm den som ger sig. Jag tog en promenad på egen hand om högsta volym i öronen med snabba låtar att gå i takt till. Jag letade efter backe vilket det är glest om här på skara slätten men jag fann en jag gick ner en gång och sedan tillbaka upp, backar skulle tydligen vara bra.

När jagh kom hem lagade jag mat, diskade, tvättade, hängde tvätt, städade hela toaletten, duschade.Gick och la mig och vilade ändå mellan 14-16. Klockan 16:00 slutade M sin dag som är praktikant hos Mats, då kunde jag äntligen slappna av, vill inte att alla ska se mitt värkarbete för visst hade jag fått några värkar när jag grejade med allt jag gjorde. Jag och Mats hjälptes åt att att BÄRA upp en byrå som var rätt tung, vi bäddade våran nya säng som vi skulle få sova in den natten (trodde vi ja). Jag bäddade också barnsängen och damma av och dammsög här och där.  Värkarna var strarka och regelbundna nu men jag tyckte  att det inte gjorde lika ont när jag rörde på mig så jag fortsatte pula. Tillslut visste jag inte vart med jag skulle städa där jag kom åt efter som magen trots allt hindrade mig från vissa sysslor. Jag satt mig ner och såg på Robinson, värkarna komer med 2-3 minuters mellanrum och varade mellan 30-60sek/gång, alltså helt godkända värkar att komma åka in för. Men cool som jag är (?) väntade jag yttligare ett tag, lipade lite ibland, tog en alvedon, la varmt runt magen och ringde förlossnignen 22:30 och klagade över mina smärtor och att värkarna kom tätt. Person i telefonen sa att jag fick komma in på kontroll när jag kände för det.

---

22:30 13oktober, jag tog en dusch, packade med mig min tandborste som var det enda jag inte packat ner i BB-väskan. Väskan med, kameran med, babyskyddet med och till sist jag med så åker vi mot förlossningen. Först ett stopp på statoil för att Mats behövde ladda med snus och jag ville ha en brämhultsjuice att dricka. Jag profylax andades igenom hela resan till sjukhuset, resan tog väl 25minuter allt som allt. Väl framme väntade jag in nästa värk så vi kunde gå in mellan värken. Förlossningen har en egen ingång, ringer på en klocka bara så kommer de och öppnar så man slipper gå in och igenom huvudentren. Så vi ringde på klockan och en barnmorska vid namn L hälsade oss välkommna.

---

00:10 var nog klockan när vi kom in på förlossnigen den 14 oktober 2011.

Barnmorskan klämde på min mage, tog mitt blodtryck och kände på min puls. Frågade hur dagen hade varit, hur det kändes, hur jag mådde, hur Mats mådde och kände och vad vi skulle göra. CTG kopplades på i tio minter och jag låg och kved över att de nu gjorde så ont, som mens värk fast några gånger värre, tur att man åtminstonde lärt sig att andas på ett visst sätt för att dämpa smärtan något. Om inte annat så fokuserar jag mig på att andas istället för att bara ha ont. Barnmorskan sa att mina värkar var starka och kom mellan var 3-4e. minut, undra om det var tillräckligt nog och ställde in mig på att kanske få åka hem igen.

Hon ville känns hur pass öppen jag var i livmorderhalsen.

De sekunderna gick långsamt, inte för att det gjorde ont utan för att hon inte sa något, sen sa L att hon hade "goda nyheter" (??).

Jag var 7cm öppen och behövde inte  åka hem :D

Jag tänkte att "äntligen klarade jag inträdesprovet till förlossningen och får gå igenom dörren och komma till andra sidan där små bebisar föds".

---

Mats gick och hämtade väskorna, parkerade om bilen och ringde våra närmaste. Jag gick på toaletten, då kände jag ett otroligt tyck neråt och visste inte vart jag skulle ta vägen, trodde barnet skulle komma ut i toaletten där ett tag.

Värkarna bytte helt och hållet karaktär och jag var tvungen att skrika. L undrade vad jag ville ha för smärtlindring, jag förkalrade att jag ville bada, de fick jag. Jag ville ha lustgas, det kunde jag få redan i badet om jag ville. Jag ville ha sterila kvaddlar, det kunde jag få om vi hann med. Jag ville ha EDA, det kunde jag få om vi hann med efter badet.

Jag sa till L att "det är så skönt att jag bor i ett sånt land med så bra vård, där jag får smärtlindring och jag kan känna mig trygg, tänk i de länder där man inte kan få smärtlindring, vad hemskt det måste vara att föda då"

L gick och tappade upp badkaret jag låg själv i intagningsrummet i två minuter, två plågsamma minuter och kände bara trycket neråt ökade och värkarna blev starkare och mer påtagliga.  Mats kommer tillbaka och jag ber honom ringa på larmet så L kan känna efter om jag öppnat mig mer för det känns som jag ska föda vilken sekund som helst.

---

00:55

L kommer och pratar lungt med mig. Min profylaxandning börjar bli svår att andas eftersom smärtan börjar ta över den med, jag vill ha smärtlindring nu !  L känner om jag öppnat mig mer trots att det bara var tio minuter sedan hon kände.

L sa "nu måste vi gå till ett rum för snart ska du få bebis".

Kunde jag ens gå?  Kunde man det nu eller var de farligt?  Nej jag kunde allt gå, fast när jag ställde mig välde alla de sju haven ner i mina byxor, nu sipprade det inte längre som det gjort sen vattenavgången, nu forsade det ut vatten och jag lämnade blöta spår efter mig när jag gick sakta och ibland skrikandes till rummet, skrik som inte gick att hejda, de bara kom.

Tror ändå inte jag var en så jobbig patient, för jag tycker inte om att vara  till besvär, jag skötte mig nog.

Rummet var stort och mycket finare än vad jag väntat mig, badet var upptappat och stod mitt i rummet, men de kunde jag glömma nu för man får in föda i vattnet på detta sjukhuset. Jag hade ju väldigt låga förväntningar om hur det  såg ut på förlossningen men blev som sagt positivt överraskad.

---

01.10

En undersköterska kom inrusande till rummet och sa "jag hörde på skriket att det var dax här". Hon hann aldrig hälsa på mig utan fick göra i ordning för bebisens ankomst på direkten.

Jag undrade om jag kunde få lustgas, L förklrade att de hinner vi inte, måste lära sig lustgasen för att den ska få rätt smärtlindring.

Jag ville ligga på sidan eftersom under hela graviditeten har det varit obehagligt  att ligga på rygg, så jag födde Viola när jag låg på sidan.

L hade läst lite snabbt om mina önskiningar om förlossningen, så som smärtlindring, att jag ville använda egna kläder under hela sjukhusvistelsen, att jag tycker det är obehagligt med nålar och blod.

Han satte ett dropp i armen på mig där hon sedan skulle injencera antibiotika. Antagligen kanske L också började bli stressad och råkade tappa kanylen så blod flöddade ut på min mage, som tur var blundade jag eftersom jag var mitt i  en värk och tänkte mest på att andas men jag kände att de rann varmt blod på min mage.

Antibiotikan skulle jag få pga att jag hade haft lång vattenavgång alltså längre en 24h.

Antibiotikan hann vi aldrig heller få in i mig och det blev ett jäkla tjat om det efteråt på BB.

Ingen CTG hann heller sättas runt min mage som skulle kunna regristera mina värkar och höra på barnets hjärtljud.

---

01.20

"nu" sa L, nu är vi redo, nu får du börja ta i om du vill. När jag kände att värken kom så skulle jag trycka på och hjälpa min bebis ut de sista centimetrarna ut till världen och ut till sina förlädrar. Jag tyckte att värkarna inte alltid kom så att jag märkte dom utan tryckte nog på någon gång på måfå, men samtidigt som jag tryckte så kom en värk automatiskt upplevde jag det som. Det var så otroligt skönt imellan krystvärkarna, allt kändes okej, smärtan var okej jobbig, jag fick tid att se mig omkring och känna efter hur allt kändes, jag fick se Mats i ögonen och få peppande kommentarer från både L och Mats. Imellan värkarna lyssnade L på bebisens hjärta med hjälp av en doppler eftersom jag som sagt inte hade något CTG på mig.

Jag tog i och tog i och tog i, höll andan längre och jag vet att vid något tillfälle vad jag L att dra ut barnet eftersom de gjorde rätt så mycket ont  imellan åt, det spände något djävulskt i underlivet när hon trängde fram.

Jag tror jag kan räkna alla krystvärkar på under två händer, alltså inte fler en tio värkar innan bebisen kom ut, tog inte mer en 20 minuter att krysta fram bebis. I den näst sista värken då en ganska stor del utav barnet kom tryckte L tillbaka henne igen(?). Hon gjorde det för min skull, för att jag inte skulle spricka allt för mycket.

"nästa värk kommer bebisen ut" sa L "tryck in allt vad du har nu, tryck bara lite" safr är gjort fast jag inte klämde på allt vad jag hade så flög en bebis ut från mig och det roligaste av allt var att L fick massa fostervatten i ansiktet och fick inte fram ett ord första minuten eftersom hon ville torka bort lite först ^^.

---