Barnet:
Barnet väger runt 2,5 kg.
Lårbenet är ungefär 6 cm. Huden är täckt av ett tjockt lager fosterfett, vernix, som skyddar
huden i fostervattnet. Navelsträngen är nästan en halv meter lång. Den är snurrad
som en telefonsladd, elastisk och stark.
Mamman:
Hud som kliar, armar som krymper
Den allra sista delen av graviditeten närmar sig. Hos förstföderskan har barnet oftast lagt sig med huvudet fixerat ner i bäckenet. Det kan vara en av anledningarna till att det inte rör sig på samma sätt som tidigare. Det har inte längre samma svängrum. Barnet ökar i vikt med mellan 25 och 30 gram per dag och det börjar bli rejält trångt. Det räcker med att du känner liv varje dag. Många tycker att barnet har mer bestämda perioder, vanligen kvällstid, när det är som livligast. Du kan känna dig trött och ha ont i både rygg och bäcken. Magen börjar bli stor och tung. Det är inte så konstigt om du känner dig obekväm. Kanske oroar du dig för att du gått upp mycket i vikt.
Det är inte så konstigt och det mesta är vätska som försvinner av sig själv efter att du fött. Sluta inte äta eller försök hålla igen. Du och ditt barn behöver mycket
näring så här i slutet av graviditeten. Antagligen tänker du mycket på förlossningen. Hur skall det bli? Kommer jag att klara förlossningssmärtan? Frågor och tankar avlöser varandra. Skriv gärna ner dem, prata både med din partner och med barnmorskan. De allra flesta kvinnor brukar komma till en punkt när man känner sig redo. När man, om än spänd men också förväntansfull och beslutsam, inget annat vill än att få komma i gång med sin förlossning. Förbered er så gott ni kan
och ta reda på så mycket som möjligt. Kunskap lugnar och ger större trygghet. En trygg mamma föder lättare och genom att vara avspänd och fokuserad kan smärtupplevelsen lindras av sig själv.
Ja nu ligger min bebis till rätta som ni kanske vet, som på bilden ungefär. Jag är tjock tung och otymplig så hur jag orkade gå i högklackat hela dagen och kvällen på bröllopet i lördags vet jag inte. Jag får så hårda kickar och slag i sidorna och under revbenen nu så jag vill nästan knapra alvedon och smörja in mig med tigerbalsam i förebyggande syfte.
Min navel står inte ut och inga märkbara bristningar har uppkommit, men det finns andra små dilemmor. Ska iväg på en sista resa denna veckan sedan får jag nog hålla mig hemma.
Energin är inte var den en gång var, igår envisades jag med att jag skulle klara av att gå några kilometer i skogen, boksavligen i skogen som jag sedan fick sota för. Jag var helt slut och när jag kom hem somna jag en stund. Allt går med långsama rörelser och jag sitter hellre en står när jag pysslar med saker.
Men det är jätte mysigt och härligt också.
