Nära dödenupplevelse
Nu är det två veckor kvar tills den lill* är beräknad att titta ut, fast från och med imon kan bebisen ändå komma ut när som helst efter RUL diffar på två veckor hit eller dit. Jag tänker är inte rädd att det kan sätta igång när som helst, det känns mer som att det vora bra om den vill stanna två veckor till eftersom golvet inte kan levereras förens nästa vecka och de "sista" möblerna inte kommer förens 13okt, alltså två dagar innan den lill* är beräknad att komma. Ska bli så så spännande att veta om det är en hon eller han där inne, kan knappt bärga mig.
Igår var en rätt tung dag för mig, jag hade jätte ont i mina höfter hela dagen (foglossning). Jag gick nog mer eller mindre som en anka och stötte mig mot allt jag kom åt. Trots detta så diska, tvätta, bakade kladdkaksmuffins, gjorde en söndag midda på en torsdag lunch och bjöd grabbarna på. På kvällen var jag döds trött i kroppen och la den i vilolägge vid 18:00, vid 19:50 kom Mats på den briljanta ideén att han var pizza sugen, sagt är gjort, vi är trots allt vuxna och gör som vi vill brukar jag säga. Jag åt en vegetarisk fast inte hela, kanske en fjärdedel sen orka jag inte mer, drack cola och kände mig allmänt onyttigt och jätte nöjd samtidigt. Vad gott det kan vara att vara höggravid, äta pizza, dricka cola och dessutom slängde jag bara i mig själv i min Jumpsuit och så drog vi iväg, jag tycker om att att åka bil på kvällen om jag får välja musik. Det är nämligen den närmsta spänningen och nära döden upplevelse man kan få. Man vet aldrig brukar jag säga, bilar och vägar är opålitliga grejer och vi kan faktiskt dö när som helst. Att dö när man kör i mörkret ökar chanserna rejält att omkomma i en olycka. Man måste hitta sina små kickar här i livet.
Kommentarer
Trackback
