Påsk i Branäs

Leximys i Solen

Viola och Håkanmys i soffan

Redo för skidåkning

Viola duschar mer en gärna

Stugan som ligger intill klarälven

Högt upp i fjällen

Hej fulingar

Afterski såklart

Äta äta äta

Barn och pappamys i soffan

Draghundarna (mamma och barn)

Pulkaåkning

Pilgrimsmussla med blomkålspuree

Arvningarna spelade senare på nattklubben

Mats glad i hatten tillsammans med sin nyfunna självfrände A
Sammanfattning.
Inte så mycket folk vilket inte är något negativt.
Sovit underbart gott.
Många goa skratt.
Sett en ny sida utav Branäs.
Semester första gången med bebis vilket var underbart.
Fan vad dyrt det ska vara när det bara finns en krog och resturang på mils avstånd.
Värmläningar är helt galna.
Träffat nya härliga människor från Varberg som vi kan tänka oss att umgås med igen.
Mats tycker det är härligt att blivit pappa så han kan hänga i lekrummet och bygga briotåg med andra barn ( jag fick påminna honom att dela med sig att sina brio vagnar och lok)
Att jag inte är någon "krogtjej" längre utan var mest nykter och tog hand om folk som jah inte kände som mådde dåligt.
Jag hjälpte Polisen att ta hand om en allt för full stackare i 30års åldern att leta igenom hela hans telfonlista efter någon stackare som kunde köra hem honom eftersom han var allt för full och visste inte ens vad han hette eller bodde. Jag fick till slut tag i hans 65åriga morsa som hämtade hem honom ^^
Jag hjälpte en annan stackare som trillade baklänges och slog i sitt bakhuvud i asfalten och körde allt de där med att få kontakt, få honom att ligga så stilla som möjligt, prata med mig och till slut bli lotsad i polisbilen för att åka till sjukan för att kolla sitt huvud.
Fulla mäniskor, suck. Visst får man vara onykter men det finns väl gränser.
Tur att man ibbat en del inom vården så man kan vara sådär övertrevlig, omtänksam och ta snabba beslut. Alla andra stod ju bara och glodde medans han låg där på marken.
Inte ett tack fick man heller, inte utav någon.
Tur enda att polissnubbarna hade mig så dom kunde ta hand om bråkstakarna och de misstänktnarkotikapåverkade.
En liten guldmedalj (kanske en sån i choklad) kunde de skickat till mig på posten iaf tycker man ju.
Hur som helst hade jag det mer underhållande på ytterplan en inne på krogen bland all trängsel och stojj.
Snipp snapp snut så var den Branäsagan slut.
Kommentarer
Trackback