,

Månaden innan Viola föddes, jag BOADE omdevetet, allt var bara fluffigt och mjukt överallt, skulle ligga på sin rätta plats.  Vek alla kläder med massor av omsorg, dukade köksbordet så tyst och ljudlöst med ändå så fint.  

 

Idag minns jag den där första tiden, både hemsk, ensam och underbart. Som när vi blev utskriva på  BB i hemmet. Vadå, får vi åka hem, ska ni inte kolla oss, hjälpa oss?  Är vi verkligen föräldrar, är det verkligen vårt barn får vi ta hand om henne, får vi ta hem henna helt själva. Asså massor av skumma tankar i huvudet. Det var världen gråaste och tungaste dag vi åkte hem på och jag grät i bilen hem och tyckte hela världen var så himla vacker (werdo).

Jag minns graviditeten som sagolik. Inte mycket som var jobbigt, inget illamåande. De jobbiga jag minns var halsbrännan som typ började i vekca 26 men avtog senare under graviditeten och sedan att det var tungt och otympligt senare. Svårt att bli gravid med senare både som "gjord för att vara gravid samt föda barn som branmorskan som förlsöte mig sade", det var vädligt skönt att höra efter det (bara) 15 minuterna med krysstningsvärkar, efter att underveket kommit till världen.

Jag minns såväl.

Värkar till tusen satan vad ont det gjorde.

Vi åkte in efter att pratat med förlossningspersonalen på KSS.

Mats körde väkarna kom och gick.

Mats köpte snus och redbull på tappen intill sjulhuset.

Jag tog några klunkar redbull, fast jag vet att gravida inte bör dricka men vad fan "hen" skulle snart vara ute.

Det var en" han" för oss.

När vi väl var i förlossnignsalen och jag tog  i för kung och fosterland, snart skulle bebisen vara ute, smärtan var total när "hen" trängde igenom.  Barnmoskran som sa att jag inte hann med någon smärtlindring förklarade att det kommer vara som en brännande känsla igenom hela underlivet.

"oh my god" det kan man lungt säga.

Aj Aj Aj.

Tittade Mats i ögonen som hela tiden gav mig uppmuntrade ord hur duktig jag var och hur jag skulle krysta på för att få ut ungen de 14 minuterna  och fem krystningarna som det tog att trycka ut henne (vilket inte är så lång tid  mot vad det "brukrar" vara, och tack och lov för det). Jag skrek inte, istället skrke jag inuti mig själv och på något sätt omvandlade det till engergi till att krysta. Jag födde från sidan eftersom att ligga på rygg inte varit min grej igenom graviditeten. Hade även en tanke på sittandes på huk för att tyngdlagen skulle hjälpa mig men hann inte detta. Att få krystvärkar och att låta kroppen ordna detta var något av det fräckaste jag gjort. Kroppen visste precis vad det handlade om.

 Mats sa "vi har fått en dotter" och pussade mig på pannan.

 

 

Som när jag läste min förlossningsjournal här om dagen.

 

00:50 - förstföderska kommit in med värkar och vattenavgång (inskrivning) är i "kontrollrum"

00:20 värkar med 3 minuter mellanrum (kontrollrum)

01:27 känner av krystvärkar i kontrollrum förflyttas till förlossningssal

01:46 KÖN:FLICKA 14 oktober  2011

02:15 ingen smärtlinding,  sys tre stygn. 

 

 

 

 

 

;

Magen för ett årsedan  i vecka 36

 

Viola dagsgammal på BB

 

Min sladdriga mage tre dagar efter förlossning

 

 

 

Inför nästa förlossning vill ja inte ha mer en lustgas i värkarna (om jag hinner)  och inte ha någon annan smärtlindinrg, vill vara helt utan smärtlindingt under krystvärkarna och själva  "utdrivningsfasen".