snart ett och ett halvt

jag är förvånad över hur mycket min lilla dotter lär sig just nu. intrycken hon får och upplever, visar känslor, lär, och börjar så smått förstå. gester och utryck, miner och små ord. nej som hon börjat "böja" och använda i rätt situationer. Att djur kan vara otroligt roliga och intressanta grejer. att mamma framförallt är den tryggaste petsonen i världen just nu och svår att lämna. ord som titta, hämta, smaka och ge ord som jag säger och hon förstår. när någon säger Hejdå ska man vinka, le och säga "hejhej". alldeles riktigt lilla gumman. att kunna
visa med fingrarna vilken sång hon vill vi ska sjunga är så underbart, viljan.
utveckling är härligt!



viola och håkan kommer bra överens.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0