,

Den har man ju hört talas om, är dock inte riktigt där ännu vilket JAG är nöjd med. Tänk mig själv, viola lite över två åter, stor vilja, trots, hjälp med det mesta och kan prata en heldel men långt ifrån att jag förstår allt hon vill ha sagt. Tänk då MIG med två små barn, ingdomar dom kan klä på enig eller säga exakt vad de vill eller vill ha. Bägge två har blöja, bägge två vill mattas, bägge två vill ha nappar och nappflaska. Tänder att sköta, två stora schabrak till bilbarnstolar i bilen, SYSKONVAGN som är stort som ett hus. Bägge gråter och är missnöjdas, hur ska två armar räcka till? 

 

Jag väljer att vänta med barn nummer två, av två stora anledningar, att ha två småbarn tycker JAG verkar opraktiskt och dubbelt så jobbigt mot att ha ett något större barn och ett spädbarn. Samt att jag tycker det verkar lättare och lite roligare för de äldres barnet att ta del/få veta att det snart kommer ett syskon vilket inte riktigt små barn. Förstår, förberedda sig tillsammans, prata, drömma, tänka. Samt att man förhoppningsvis slipper den stora syskonvagen.

 

sen är det väl sätt att man inte har så många småbarnsår i livet, varför göra det överströkat inom 2-3 år när man ska hinna njuta av de riktigt små liven. Att ha en liten bebis de första månaderna äjurygrupper mysigt som helst, ta vara på det. Har svårt att tänka MIG njuta lika mycket av den lilla bebisen om jag hade haft en nu när viola också är så liten och "hjälplös" (missförstå mig rätt). 

 

Varför stressa, när man ska njuta?

 

är de den där förbannade 1,9månaders regeln (om du blir gravid med nästa barn innan 1år och 9månader ifrån att det barnet innan föddes så har du samma SGI, alltså mammapeng) jag gillar inte riktigt  den regeln utan tror att det fört en del mammor till långtidsarbetslöshet, tänk dig själv som arbetsledare. "Vad har du gjort de senaste 3åren"  

- varit mamma ledig i tre år (och om du inte anställer mig nu klämmer jag fram den tredje ungen eftersom det ger mig iaf inkomst ifall jag inte skulle få detta jobbet)  ja ja, det är politik och det orkar väl ingen läsa om.

 

god natt....