,

Svårare  att uppskatta. 

Jag är 25år, snyggare än någonsin med världens  godaste unge, en tjockare  man mycket  händig sambo och vi tjänar nästan lika mycket  pengar.

Trevligt, ljust och  charmigt boende som inte alls är gammalt. Inte speciellt  trångt  Heller.  Stenkast  från havet och kilometern  till jobbet  för oss bägge.  Fasta  stabila jobb, halvgammal  bil som duger åt oss. 

Hög hyra och en frånvarande  hyresvärd, whatever. 

Jag är så förbannat nöjd.

Inte nog med de så unnar vi oss både de ena och andra. 

Ibland som par men oftast som familj 

Lever här och nu 

I helgen var jag och Mats ensamma  en kväll/natt med ett par goda vänner.

Vi hyrde ett hus för  en natt. Långt ut på vischan . Så gött  att komma hemifrån. 

Trots att jag jobbade  både lördag  och söndag  så kom vi bort några timmar bort från vardagen  och alla måsten. Vi gjorde de enkelt för  oss tog med en pizza, sängkläder, en flaska vin och öl och en kortlek  pratade  spelade  och var där och  nu. Alla somna innan  2 på natten. 

Spontan  enkelt. Gör mig som ny  människa.

Idag älskar jag  min sambo mer en vanligt.

Mer än vad jag kommer  älska  honom  om en vecka . 

Uppskattar sjukt mycket  att umgås med honom och de andra på annan mark imellanåt. De är så sjukt  viktigt  för oss.

Framförallt  tycker jag att det är  viktigt  att ha saker att se  framemot.  En ynka sak i månaden.  Ett avbrott . En upplevelse. Något  att  längta  efter. Något att se tillbaka  på. Något  att minnas . 

Februari ? 

Antingen  en Danmarks  tripp med viola. Eller  en till ensam lördag  med Mats i Göteborg ? 

 

Älskar.

Cabin in The Woods.  Glömmer aldrig.