,

De blåser som tusan ute och det är så mysigt tycker jag. Om några timmar ska vi gå upp   (om vi somnat om vill säga) och bege oss till Hyppeln.

Jag bara älskar vårat skötbord och desamma tycker Violan som bara ligger där och småskrattar när vi pysslar med henne.  Samtidigt som hon ligger där och grejar så kan jag bädda sängen, borsta tänderna, sminka mig och till och med torka golvet.

Dessutom gillar jag skötbordet för att det är snyggt, praktiskt och att vi har vatten så nära till hands, vill till och med badar henne på skötbordet då vi bara lägger dit baljan. Imon ska de badas så vi är rena innan jul.

Sist men inte minst är skötbordet egendesignat och jag har bestämt precis allt sedan har Mats fått sågat, skruvat och installerat.

---

Idag har de stått promenad på schemat och sedan lek med hundarna ute i snön.

När gubben kommer hem ska vi packa oss iväg och inhandla lite "julgottis", vi ska lite lilljul här hemma innan vi åker bort till Violas farmor och farfar på kvällen.

Ja idag har det hänt mycket, eller kanske inte hänt mycket men vi har fått gjort en hel del.

Allt började med att vi försov oss och jag vakande 08:50 när jag ställt klockan 08:30, fast jag ställde klockan att ringa söndag och idag är det ju måndag. Skulle vara på MVC 10.00. Allt var amning, påklädning, sminkning och väcka gubbe innebär så kan allt sammans ta sin lilla tid. Jag hann inte med att äta frukost så mitt blodsocker och humör var inte på topp precis.  På MVC blev det efterkontroll, prat om de verse,  beundra av min dotter samt att kolla hur mitt järnvärde låg till och det såg bra ut !

---

Efter MVC besök satte vi oss åter igen i väntrummet och väntade att bli uppropade för ett besök på BVC. Här skulle de vägas och mätas och tänka sig sicken tjock liten unge jag har, 5270g (hon vägde 3270g som nyfödd) och 57cm lång (50cm som nyfödd) tänk vad mycket hon växt på två månader. hennes Kurvan visade sig vara som så att hon var lite tyngre en medel och lite kortare en medel, en litet kort och tjockt barn jag har.  Efter en pratstund om rutiner och hur jag mår så kom vi där ifrån vid 12 tiden.

---

In mot skövde och handla diverse julklappar, allt gick rätt smidigt eftersom vi visste vad vi skulle ha, Viola var dock lite grinig men sådant kan man ju leva med.

Efter en jobbig natt, storkok på tomtegröt och en promenad i  Hjo med Amanda och våra bebisar resulterade till att jag slockande 19.00 igår. Till och med Viola var vaken längre en vad jag var.

Idagär det fredag vilket får min tankar att vandra nio veckor bakåt då Viola kom till världen, nio veckor.

Jag förundras hur mycket hon utvecklats på nio veckor, efter kommit ut och varit mer eller mindre ett kolli och inte kunnat röra sina egna armar har hon idag så pass mycket muskler att hon klarar av att hålla nacken själv, röra ben och armar, tjuta och låta, se och lyssna och stå några sekunder med hjälp av stöd. Fast det är nog stå reflexen som gör att hon står men hon är faktiskt väldigt stark i sina små ben.

Idag ska vi inte göra något speciellt, möjligtvis åka till Korsberg och ta en promenad med  Mikel, men jag lovade inget. Skönt att bara vara hemma också ibland.

På lördag bär det ju av till GBG hela dagen och hälsa på  min familj innan jul.

Viola på promenad i sin vagn.

Idag blir det ner till Hjo på eftermiddan ska träffa Amanda och lilla Freja och gå en sväng med vagnarna. Jag behöver också handla mat samt hämta ut lite saker på ICA.

Igår träffade jag Mikel en stund och det var första gågnen han såg Viola live.

Annars så somnade hon 21 igår och sov till 09 med tre matningar där imellan, helt okej.

De där underbara, de där fantastiska, de där "jag vet inte vad jag gjorde innan jag fick barn", just de där har inte riktigt infunnit sig här hemma kan jag tala om. Jag kan fortfarande sakna, längta och förvänta mig saker nu som har blivit svårare, detta får man ju absolut inte säga när man fått en liten underbar bebis men jag säger det iaf. för jag vill vara ärlig.

Jag älskar min lilla bebis men man kan väl samtidigt sakna de gammla på ett sätt och samtidigt längt efter de nya livet.

Jag vill kunna vara självständig igen, vara ensam, ha egentid längre en 15min i duschen osv.

---

Men utveckligen går fort de märks ju, bara denna veckan så ha hon bara velat stå allt mer och mer när vi håller henne, hon ler allt emr och mer och det är bara en tidsfråga innan hon börjar jollra och skratta. Hon känner igen  mig och mats och blir oftast glad av att se oss. Hon provar/expimenterar sin röst hela tiden och skriker och tjuter. Hon tycker nu det är kul att ligga i sitt babygym och skratta åt leksakerna som hänger ovanför henne.

---

Det är bara jag som kan natta henne, det är bara jag som kan trösta henne och det är bara jag som kan ge henne mat så vi är ju beroende av varandra på sätt och vis.

Ja, utvecklingen går snabbt som sagt. Lite för fort kan man tycka både på gott och ont.

Hon har både sina glad och arg perioder varje dag. När hon är glad ler hon och gurglar sådär härligt. Hon blir arg när saker tar för lång tid.

Hon somnar rutn 00-02 på nätterna och sover då runt 4-5 timmar innan hon vaknar och vill ha mat, äter, somnar om brevid mig. SOver yttligare 2-3 timmar, äter och ligger och småpratar lite somnar om efter att jag klätt på henne kläder. Sedan snusar vi till 10.00, jag går upp äter frukost och fixar iordning mig. Viola sove till 11-12 sedan ligger hon i sängen med världens bästa humör.

När vi räcker ur tungan mot henne, då ler hon och vi smälter.

tiden mellan 16-19 på kvällanra då brukar allt vara lite jobbigt en stund och Viola är kinkig.

Prata med tungan och några andra ljud som bara hon kan/har, hålla huvudet utan problem, följa saker med blicken.

Vi var ganska överens om att vi ville ha släktnamn på våra barn så då låg Viola och ELvira på top vilket är släktnamn. Andra flicknamn vi tyckte om var Lea, Hillevi och Siri. Om det blivit en pojk hade han fått heta Hilding.

Nappen

Att hon oftast är en väldigt snäll och glad bebis, lättskött som jag brukar säga.

Snabb, kontrollerad,  naturlig

Violan några minuter

där inne bodde Viola, fem timmar senare kom hon ut. (39+5)

Sicken bra natt det har varit, Viola somnade 00:30, la henne 01:00 i hennes säng och där låg hon sedan kvar och snarkade till 06:00. Kan ni tänka er vad skönt jag har sovit då. Min lilla sessa börjar bli så stor och självständig.

Idag kommer jag bege mig till Habo och till min vithåriga gamla mormor på 88 bast. Hon vet inte att vi kommer så det blir en liten suprice och hon kommer nog bli helt överlycklig. Min mormor heter Viola så ni kan nog förstå vart jag tagit min dotters namn ifrån, jag tycker om min mormor så mycket, hon är den visaste människan som har gått på denna gjord och jag tycker om ärliga och "duktiga" människor.

---

Igår kväll var hela familjen och hälsade på en annan liten familj i Hjo. I den familjen bor en liten Freja på snart tvåveckor som jag hoppas Viola kommer komma bra överens med. Vi hade det mysigt tillsammans och fikade och pratade om ditten och datten, fast vi tjötade väl mest om våra bebisar.

---

Inatt kom det mer snö så jag var tvungen att gå ut och fota lite på förmiddagen. I tidningen som kom imorse så såg jag att de sista paret i våran föräldragrupp har fått sin bebis, och tänk va, vi var tio par i gruppen och nio av oss har fått flickor är inte det lite lustigt.

Hoppas snart vi blir inbjudna på en återföring snart och se alla små. Antar att Viola kommer vara störst eftersom hon föddes först utav alla bebisarna. Fast de är klart, jag tror alla bebisar har vägt mer en Viola vid födsel så det återstår väl och se. Hennes kinder kommer garanterat vara störst av allas  :)  Gullbarnet.

jag och amanda med våra tejer Viola och Freja. Skiljer sex veckor på dem, här är Viola 7.5 vecka och Freja 1.5 vecka.

taget från fönstret

välkomna alla nya läsare, kul att så många hittat in.

Ingen blir gladare en jag för alla kommentarer, hoppas ni hittar någon intressant i mig och i det ni läser.

Jag tänkte göra en lättare  presentation av mig igen.

---

Malin heter jag och är  född 1989, bor tillsamans med min pojkvän sedan 5 år tillbaka,

Nyåret 2011-2012 firar vi sex år tillsammans. Min sambo Mats är 27år alltså fem år äldre en mig och han driver ett eget företag.

Jag växte upp på en Ö mitt i havet utanför Göteborg där det bor lite under 200 människor året runt. Jag har en mamma, en pappa och två äldre syskon. Jag har alltid tyckt om djur och har under hela mitt liv haft hund, har även haft lite andra smådjur som marsvin, ormar och möss. Har ridit under större del av mitt liv och tävlat lite, aldrig ägt någon egen häst.

Det som varit mer eller mindre jobbigt i mitt liv och speglar sig en del utav den jag är idag är nog att jag var mobbad under hela tiden i grundskolan. Vilket innebar att jag hade svårt att "hitta" vänner i skolan eftersom jag inte litade på någon och trodde att alla ville mig illa eller göra narr av mig.

I gymnasiet valde jag att flytta hemifrån, långt hemifrån. Ända från Hyppeln till Töreboda, ca 30mil.  Inget jag ångrar och kommer aldrig ångra, roligare tid får man leta efter i livet.  Jag fick massor av vänner, killar blev kära i mig, jag fick vara med djur 24/7 om jag ville och allt var bara roligt.

---

När jag var 16år började jag skada mig själv genom att skära mig i armanrna. Jag blev deppriemerad och struntade i skolan, gick på lyckopiller, lugnande och sömntabletter, hade kontakt med både psykolog och doktor.  Under den tiden förstod jag också mycket hur av min omgivning brydde sig om mig och jag förstår idag hur lätt ett missbruk kan bildas och hur det  drabbar hela ens omgivning.  Man kan väl säga att det var min sambo som fick mig tillbaka till det glada livet.

---

Jag och min sambo har upplevt både sorg, glädje, kris, bråk, resor och massa glädje innan vi bestämde oss för att "ett barn hade väl varit trevligt" och så blev det. Den 14 oktober, en kall och stjärnklar natt föddes våran dotter, en dag förre BF,  50 timmar efter vatten avgång, 10 timmars värkarbete, två timmar på sjukhus, 40minuter i förlossningsalen. Vårat liv förändrades.  Efter en toppen graviditet med inga som helst komplikationer,  en supersnabb lätt liten förlossning utan smärtlindring fick vi en fantastik liten dotter, Viola !

De viktigaste vi har.

Sex veckor

Storlek i kläder: 56

Storlek i kläder: 56

Min favorit sak att göra: Att få 100% uppmärksamhet och att bada.

Jag tycker inte om: När hon blir själv. Babygymmet passar sig inte.

Ny sak jag utvecklat/utvecklar : Försöker vända min från sidan till mage

Bara att dra sig till brevlådan och posta alla 30 julkort.

---

Viola fick bara imorse, hon tycker om att bada och blir arg när jag tog upp henne från badbaljan men smonade sedan efter att vara nybadad och "nymätt".  Igår kväll var en mycket bra kväll med ovanligt lite skrik från Violas sida och satt nöjd med oss i soffan och tittade på tv.

Har varit i väg en sväng själv idag inne i den lilla staden Hjo, skönt att kunna vara för sig själv och inte ens veta hur mycket Viola saknar mig där hemma, men de hade hon tydligen inte gjort utan somnat och vaknat lagom till att jag kom he.

Bjuder på en liten bildserie på min lilla tjej. Tänk att imon är hon redan  sju veckor <3

Pappa ligger på kvar på sjukhuset i Göteborg och vi vet inte när han får komma hem, huvudsaken är att dom vet vad som orsaker det höga blodtrycket.

---

Viola har sovit så bra inatt, vaknat två ggr med  tre timmas mellanrum och legat så stilla så stilla och sovit. Igår kväll städade Mats i köket (något han fick för sig att göra), asså det var ju inte skitigt i köket men de är klart att jag brukar inte stå och gno med tanborsten i alla hörn och inte brukar jag plocka isär alla delar i kaffekokaren och diska den, och inte brukar jag ta av knopparna på spisen och diska dem heller men det gjorde min kära sambo igår. Medans han städade hade han Viola på magen i BabyBjörnen och hon var så nöjd av att sitta där och dräggla och dingla med benen

---

Medans dom städade passade jag på att ha en stund för mig själv och då blev det till att duscha av sig all mjölk/spy/kiss doft och peela både kropp som ansikte med coconut body scrub från body shop och till ansiktet fick de bli Tea three face peeling också från BS.  Sedan smorde jag inte föttern med en fotlorion med pepparmint, satte plaspåsar på fossingarna efteråt så de lotion skulle gno in ordetligt i mina fötter och på med ett par strumpor utanför plastpåsarna, det lät rätt kul när jag gick runt.  Jag fönade håret och till sist plattade jag håret så jag blev till en ny människa. Allt sammans tog väl runt två timmar och lagom till att Viola blev ledsen och hungrig och jag börjat sakna henne så var vi återförenade. Det tog väl uppemot trettio minuter så hade hon spytt ner sin mamma igen och allt var som vanligt  :D

Japp, inatt för sex veckor sen kom hon ut. Eftersom jag i vanlig ordning var vaken tiden då hon kom ut så höll jag på som de andra föregående veckorna "nu är klockan 23:30, nu ringde jag  till förlossning för sex veckorsedan och jag hade regelbundna värkar med tre minuter mellan rum" .  "nu är klockan 00 nu kom jag in till förlossningen". "Nu är klockan 00:45 nu fick jag krystvärkar i intagningsrummet och vi fick skynda oss till en förlossningsal"  "nu är klockan 01:46 nu föddes hon för sex veckorsedan" osv osv.  Mats har väl börjat tröttna lite på mitt tjat men jag kan fortfarnade älta förlossnigen kommer nog fortsätta med de en tid framöver.

---

Vad har denna helgen att bjuda på kan man undra. Vet att Mats ska jaga imon på förmiddagen för igår när vi åkte hem från Violas farmor och farfar så skulle fem vildsvin springa över vägen och de sporrade Mats rejält och han blev genast sugen på skjuta något.  Svinen sprang på de där "vanliga" stället där vi sett dem så många ggr innan men man blir lika glad varje gång man ser de mystiska bestarna. Stora, kompakta, svarta, farliga, håriga och otroligt fula djuren som förökar sig som råttor men köttet smakar gudomligt.  Vildvinen är ju allätare och de äter väl mest spannmål, rötter, myror osv men ändå smakar så gott vilket får mig att tänka på att människokött kanske inte heller smakar så dumt eftersom vi också är allätare.

---

Fåtal om något helt annat så verkar de som att de föds väldigt många tjejer just nu 9/13 födda barn i min omgivning har blivit tjejer, sedan är de fyra som är kvar inte födda ännu så vi får väl se. I början av året föddes de bara pojkar 3/3 var pojkar av de bekanta som fick barn.  Återstår och se vad min bror får pojke eller flicka och de samma gäller Johanna och Nils men de är fram i vår så de får vi se då.

Lexi och Viola glor på TV

Somnar nog snart....

Söta sovisar i min soffa just nu.

Hur kan de komma sig att kärleken mellan barn och djur är något av de finaste jag vet ^^

Visserligen en begravnigslåt men  om man byter ut lite ord kan de bli fin till ett dop till exempel-

Ibland kan jag sakna att vara gravid, det är först nu jag förstod hur speciellt och vackert det är att vara gravid. Känslan av att ha något som växer och gror där inne som snart kommer ut som ett nytt liv, en färdig liten bebis. När man känner hur bebisen rör sig där inne är en obeskrivlig känsla, när den hickar eller när den gör kullebyttor.

Jag mätte magen vecka för vecka vilket också var roligt, ibland eller framförallt i början hände de ju verkligen inget tyckte jag, men när vi mätte så var det faktiskt någon centimeter då och då. Samma när jag vägde mig så forstod man verkligen att något stort var på gång där inne.  Vi får inte glömma första gången vi lyssnade på hjärtljuden och såg bebisen på ultraljudet, då blev det verkligt vad som var  på gång. Nio månaders förberedelser men ändå kan man inte föreställa sig hur mycket livet förändras.

---

Jag kanske bara får vara gravid en gång till vilket känns lite sorgligt just nu, de som var så mysigt trots allt som också var jobbigt med foglossning, halsbränna, otymplighet, tyngden, trycket och så vidare.

Lugnet före stormen innan Viola föddes. Aldrig mer en sovmorgon, trodde vi. Aldrig mer ett glas vin, trodde vi. Aldrig mer vara fria, trodde vi. Visst är det så men det gör ingenting längre, Viola kan jag ha på ryggen i en ryggsäck tills hon blir 30 om hon så vill för hennes sällskap är de bästa sällskapet jag har haft.

viola några minuter efter att hon kom ut

---

Jag kan ju inte påstå att det var några övermäktika knäslor som kom över mig när hon föddes och låg där nedanför mig, nej jag fattade inte vad som hände, allt gick ju så fort där i slutet. Inne i förlossningsalen 01:10 då förberedde barnmorskan och undersköterskan att Viola skulle komma så jag fick inte krysta än, trots att jag  hade krystvärkar, sedan fick jag börja krysta vid 01:30 och 01:46 var hon ju ute. De tog väl faktiskt upp emot två dygn innan jag förstod att Viola var våran bebis, trots detta hade vi ju som sagt förberett oss i nio månader.

Inatt var den första natten som jag drömde om Viola så nu har det nog gått in i huvudet att hon är min, att hon finns, att hon existerar på riktigt. Kom inte riktigt ihåg vad jag drömde men  hon var iaf med.

Inte nog med det så sov hon hela fyra timmar i sin säng inatt innan hon vaknade och uppräckte hur ensam hon var. Sover annars bra på nätterna gråter aldrig och sover så länge jag sover, men hon somnar nästan alltid mellan 00-01 på natten.

Har varit några jobbiga dagar på så vis att att hon bara vill vara hos mig, när hon hamnar hos Mats så gråter hon bara, hoppas det går över. Ska ner till BVC idag för läkarkontroll och sådant, hoppas hon klarar den besiktningen.  Annars vet jag inte vad som händer i veckan men det gör inte så mycket, vi tar en dag taget går våra promenader med barnvagnen och förösker också hinna med de vardagliga sysslorna. Önska att jag hade mer tid att stå i köket som jag älskar att göra men nu är alltid under tidspress, men den tiden kommer nog tillbaka när hon upptäcker att man kan vara en bit från mamma och att det inte är farligt.

---